Krukodling
kräver engagemang - om det var nu någon som trodde något annat :-)

Själv har jag framförallt två tumregler
1)Vattna genom att dränka i en hink - aldrig med en kanna ovanifrån.
   Har alltid en hink med vatten stående inne. Alla, utom de riktigt    stora krukorna och Saintpaulia, dränker jag i det rumsvarma        vattnet tills bubblorna försvinner. Sedan får krukan rinna av i    diskhon.
2)Har alltid en liiiten skvätt flytande näring i vattnet
   Jag "köper" inte rådet att tillsätta näring då och då. Hur skulle vi själva må att få äta som en häst en gång i veckan eller då och då?

Min stora kruka med benjaminfikus, som jag till nyår 2019 haft i 50 år!!, har jag haft problem en gång - för 15 år sedan. Då fick den sköldlöss. Då trodde jag att den var körd. Men, har man haft en inneväxt i decennier ger man inte upp så lätt. Jag "strippade" stackars trädet ordentligt, spritsåpade och skrapade alla synliga delar av denna otäcka insekt. Det tog inte så jättelänge förrän den började vegetera igen - utan sköldlöss ;-). Idag mår mitt träd prima. Det har en stark affektionsvärde eftersom det har koppling till min son, Torbjörn. Så heter även trädet numera :-) Ett nordiskt namn på en tropisk växt. Precis så som jag tycker att det ska vara.
Vattnar den när jorden är nästan torr och då rejält. 
På sommaren får den komma ut ett par,tre gånger när det är milt, stilla och regnar. Då genomvattnar jag även krukan så som det inte går att göra inomhus.

Saintpaulia

Har fått den att blomma om genom att den får suga hett vatten från fatet. Ger aldrig någon näring. Min svärmor var en fena på att lyckas med dessa små prinsessor. Hon förökade dem med bladsticklingar. De ambitioner har inte jag och är måttligt nöjd med mina odlingsframgångar. Tar gärna emot tips!

Bananflugor 

Bananflugan irriterar mest - precis som alla andra "alkisar";-). Bananflugorna känns "tjatiga" med sina ständiga närvaron.

De vill åt alkoholen som bildas när sockret jäser i frukt, vin eller sopor.

Det är svårt att bekämpa dessa insekter när de väl "bjudits" in.

Den bästa metoden är att inte släppa in några.

Lämna aldrig framme matrester, frukt, öppen vinflaska eller glas med söta drycker inne. Speciellt är sommaren den tiden då bananflugorna invaderar fruktfat. Håll även soporna i ett slutet kärl. Följer man dessa små råd känner sig bananflugan mobbad och flyttar kanske till grannen i stället.

Sedan är det där, numera så omoderna begreppet: Renlighet! Den är viktig i framförallt kök, badrum och sovrum. I dessa tre ställen finns ofta fukt en grogrund för bananflugan, när det blir varmt. Lite smuts och fukt är också bananflugans element.

Själv är jag inte något praktexemplar i rena rum, även om jag gillar rent, men på sommaren är jag supernoga att aldrig ha framme frukt grönsaker, matrester eller annat som ger bananflugan en optimal miljö att trivas i. Antigen förvara jag sådant i kylen eller ute. Skulle man mot förmodan få några av dessa objudna gäster i köket är det kanske framgångsrikt att ställa fram ett kärl med ättika och diskmedel. Ättikadoften tilltalar bananflugan.

Sorgmyggor

Dessa är inte bara irriterande utan även att betrakta som skadeinsekter. De gillar luftfickor vid växtens rötter. Där lägger dessa otrevliga insekter sina ägg som förpuppar sig och käkar rötter. En svagare växt dör snabbt och lite mer robusta kämpar för livet med nästan obefintliga rötter. Även de dör om man inte upptäcker detta i tid. Då tar man bort all jord och tvättar de kvarvarande rotstumparna och planterar om i en ren kruka med ren, ny jord.

Ibland har köpejord i påse sorgmyggor, vilket är förstås en styggelse. Var vaksam när du öppnar en ny jordpåse. Flyger det svarta små insekter är de förmodligen sorgmyggor. Är de däremot bunaktiga är de bananflugor. En påse med sorgmyggor går inte att använda till krukor.

Hinkmetoden

 gör att jag får aldrig sorgmyggor. De har ingenstans att leva i     när  det gäller blomkrukorna. När man vattnar ovanifrån bildas små  luftfickor vid rötterna - perfekta små bon för dessa förhatliga insekter. Där lägger de sina ägg som så småningom förpuppas till larver som glufsar i sig rötter. 

Hinkmetoden tar bort luftfickorna. En blomkrukas jord får aldrig vara blöt. Den ska vara fuktig utan luftfickor.

                                             

Min stora benjaminfikus "Torbjörn" eller "Tobbe" till vardags ;-)

Välmående växter är en stor "må bra"  faktor för mig  under vinterhalvåret.. De flesta flyttar ut sedan när ljuset och värmen återvänder.

(Så svårt att fota blomfönster. Det blir starkt motljus.)

Denna pelargon blommar hela året. Den är en hybrid, som jag glömt namnet på. Korsad av en gammal (yngre än jag ;-)!) trädgårdsvän,  Katarina. Pelargoner är jag rätt tuff emot. De doppas i spa't när jorden är kruttorr - i det närmaste.

Till sist, men inte minst. Tesen om att fler krukväxter dör av för mycket vatten än av torka stämmer rätt bra. Dock bekräftar undantaget regeln: Har glömt att vattna mitt eucalyptusträd...

;-(...hej då du fina.  Snustorra blad som rasslar på golvet...

                                                             Ha en fin påsk!

                                 

            Några vårtecken hos mig

             Ny kruka
         en karamellig sineraria
                  och
           krusidulliga kjolar


                Så här års satsar jag på några krukväxter som jag tror ska tillföra Krukträdgården något så småningom. De står inne först och jag har glädje av dem nu när man är mera inne än ute. Så fort temperaturen blir tvåsiffrigt få de flytta ut.
Även ytterkrukor som ska dölja plastkrukorna är på jakt efter.
Har man många krukväxter ute på sommaren är det praktiskt att plantera dem först i plastkrukor. Dels spar man på slitaget på ytterkrukan, dels torkar inte krukorna ut lika fort som de skulle göra om de står direkt i lerkrukor.
                Ytterkrukor är nog den roligaste utgiften för mig när det gäller trädgården. Jag tycker om italienska krukor. De som bjuds idag här hos oss är fina. Det blir en kruka då och då för mig. Den jag köpte igår är lite annorlunda mot mina andra italienska krukor. Den är helglaserad ut-och invändigt med vacker spetsdekor på överkanten och pärldekor på fatkanten. Fatet har dessutom fyra små "tassar" under. Krukan heter Simona. "Krukan är handgjord i lera och sedan handglaserad så olikheter kan förekomma. Specialvarianten av krukan Simona är glaserad i en härlig smaragdgrön färg. Finns i tre olika storlekar" -står det om produkten.. 
                 Cadabra Design (klicka) är en riktig drömaffär med sina exklusiva urnor och krukor. Allt är inte sådant som gör sig i en liten trädgård, men det finns godbitar som jag gärna skulle ha...
För några år sedan köpte jag ett par urnor, bl.a. en som heter Vaso Olivio Antique. Den har stått ute i ur och skur  åratal  - vilket den tål. Jag har inte planterat något i den. Men, OM jag skulle hitta de pengar som det kostar att köpa Vaso Colosseo Antique skulle jag ställa en av mina olivträd i en sådan och den skulle få stå bredvid den befintliga urnan. På så sätt skulle den/de höja "skönhetsfaktorn" och statusen på mitt aluminiumväxthus - nu när växthus med träprofiler är så populära och anses finare än det jag har.
               Till sist - men inte minst- min sommarfavorit  i kruka är Pericallis X hybrida Senetti-Serien  en som blommar så villigt från tidiga försommaren till sensommaren. Den tycks inte ha riktigt slagit igenom som trädgårdsväxt, men jag har haft en variant i många år redan. Årets exemplar är rena fyndet när det gäller färgen. Jag har inte sett just denna tidigare. Läcker färg är den beskrivningen jag kommer på. Den tål temperaturer ner till +5 men rötterna tycker om att ha det lite varmare. 
                Nåja. Lite drömmar och en nypa verklighet :-)! Det är väl så det är att vara trädgårdmänniska? Eller kanske bara människa?
   

Simone

                            

Simone tillsammans med två andra oglaserade italienska krukor.

Vaso Olivio Antique

Sineraria på svenska enligt SKUD

De första krusidulliga penséerna har landat i Krukträdgården. 

Önskar alla en riktigt trevlig vårvecka!
ps
Cadabra Design har inte en aning om att jag gör lite gratisreklam för dem i inlägget. 
ds

                                                                           (1)
                               Violer, Viola
(Det är nu ett par år sedan sist jag skrev om dessa. Utgår "kallt" ifrån att ingen kommer ihåg vilka bilder jag har visat ;-), så att de känns som nya.)
       

Luktviol, Viola odorata, är lätt att ta upp från rabatten och plantera i kruka för att njuta av i dofthöjd                                    och njuta av den klassiska violdoften...

           
   Violer av flera arter, men mest luktvioler och olika namnsorter av dessa, har blivit en vårfavorit hos mig. Luktvioler som växer ute i rabatter går att gräva upp och plantera i krukor och ha dem på så sätt tillgängliga på doftnivån. Självklart vill man sniffa doften utan att behöva krypa på alla fyra.
    Den vilda/förvildade arten Viola odorata kan bilda större bestånd när den trivs. Har hört att det finns trädgårdar där den sprider sig för mycket. Då är det viktigt att rycka upp den innan den har blivit för stor, eftersom den får pålrötter med utlöpare som kan vara nog så svåra att få loss från sitt underlag. Vill man inte att de sprider sig via luften är det kanske vettigt att klippa bort fröställningarna.
    Hur det är med kultivarerna, vet jag inte. Har inte haft dem tillräckligt länge. Namnsorter av dessa fick sätta rot i min trädgård förra våren. Får se hur det har gått. Under sommaren såg jag att några bredde ut sig - andra försvann. Trastarna gillade de glada namnskyltarna under sommaren och spred dem huller om buller på jorden. Jag förmodar att  det inte finns någon ordning på namnen, när snön har lämnat marken.
Vis av den erfarenheten tänker jag inte göra om misstaget att plantera dem utan sin kruka. Att ha dem kvar i krukorna gör att jag kan se om någon försvinner på riktigt eller om någon svagväxande art vill ha en etableringstid bara.
De som just nu frodas i krukor får stanna i dem. Jag gräver sedan ned hela krukan i myllan, men skär först bort krukbottnet.
När det är dags att dela dem efter blomningen håller jag både stenkoll på namnen och själva plantan. De delade plantorna får flytta i nya, bottenfria krukor och växa till sig i rabatten eller i pallkragen med tydlig gräns till nästa planta.
Hoppas bara att metoden funkar. Det vore roligt att kunna även sälja några sorter eftersom det inte finns att köpa särskilt många namnsorter här. Mina har kommit från England. 
Just nu är jag på jakt efter dubbla sorter. Som ni ser, kan jag inte få nog av dem ;-). Beställningen är bäst att göra på hösten. På våren är de flesta, spännande sorterna slutsålda. I England börjar de blomma på hösten fortsätter genom vintern till våren. 

  Viola odorata ' Alba' har bildat ett ansenligt bestånd. Har inte spridit sig någon annanstans vilket tyder på sterila frön.

Sandviolen har blivit till en plåga när den landar bland alpiner och stenpartiväxter. Den är dock väldigt söt och får växa var den vill där den inte stör andra växter..

 Några doftviolkultivarer. Namnen finns på bilderna.

En rätt högväxande art. Vet inte vilken.

Till denna oerhört vackra japanska viol har jag inte hittat något svenskt namn. Hoppas att den visar sig i år - det gjorde den inte förra året.

Fågelviol, en säregen viol med ovanliga blad

                                                       Tack för titten!
                                                            Ha det gott!

                                                   Spänd väntan

                                                              på

                                 våren !

Under tiden, medan kylan, men även snön, har sitt grepp över min trädgård, försöker jag fokusera tankarna framåt. Man måste ju drömma om våren och sommaren ändå. 
Ett litet projekt som jag har tänkt mig är att göra en mindre väggtavla av begonior plus ett par andra växter. Du vet, de där Rexhybriderna med tjusiga blad och ett par ormbunksarter. Den ska vara en del av min showbordsvägg. Då använder jag en "planteringsvägg" som grund. Ska bli spännande att se hur den funkar.
Har redan köpt några sticklingsplantor, som såldes billigt i januari på Blomsterlandet. Får nog gå och botanisera fler gånger. Behöver allt som allt 12 plantor.
Det måste vara en fördel att de är små till början - lättare att plantera i fickorna, antar jag.
I växthuset skriker växterna om omskolning. Men, jag har ingenstans att ha de mängder som det blir vid omskolningen. Det går inte att värma upp 23 kvm glashus när nattemperaturerna sjunker mot 14 minus...:-(.
Jag får hålla för öronen när jag vattnar dessa vårtörstande "varelser" och prata lugnande med dem ;-).

                           Så små ännu. Har inte planterat dem här utan satt krukan i en ficka för att illustrera det hela.

Fyra redan. Nu återstår 8 plantor att skaffa.

Annars står de i mitt köksfönster där de tar minimal plats och växer bra. Men, man får inte glömma att vattna dem.

Medan jag väntar på bättre tider gör jag ett par "stilleben" med avklippta begoniablommor - sådana som hänger ned. Har en sådan i mitt matrumsfönster.

Vågar knappast sätta min fot i plasthuset. Snart börjar väl dessa strejka och kasta glåpord på mig...;-(

                      Ha det gott så länge!
                          Tack för att du tog dig tid!

                             

                                                      Vårtecken?
"Förr-i-världen" var takdropp ett vårtecken. Nu har detta vårtecknet upprepats ett par gånger under vinterns lopp.
Däremot ligger snön ännu djup, och lyssnar man på SMHI kommer det påfyllning på torsdag, imorgon alltså....inte roligt vill jag meddela.
Dock, tack och lov, har jag mitt växthus. Även i den kalla delen börjar våren spira lite försiktigt.

                          Takdropp med takras

Nej inte Jösses spår utan Maijas när hon har fått bråttom in från sin utetoa

Vidjehortensian, Hydrangea arborescens Invincibelle ('Ncha1') vill jag få igång så fort som möjligt. En av mina favorithortensior. Jag älskar både formen och färgen på blommorna.

              Så här ser den ut när den blommar

                      Primula auricula sp. har börjat blomma. Blomknopparna hade den producerat redan i kallväxthuset. Jag tog och fuskade lite och ställde den i den varma delen under ett par dygn och nu har den öppnat många knoppar till tröst och uppmuntran för mig.

Egentligen borde jag odla betydligt mer av mina alpiner i tråg i ställer för ute i vår blöta vinterklimat - även om vi just nu har riktig vinter. Dessa gillar inte vinterfukt, medan de tål kyla bra. I kallväxthuset tycks de trivas och har börjat redan vegetera med nya bladrosetter med blomanlag i.

                     Ha det gott och bevaka vårtecken!