måndag 17 juli 2017




                         Växten berättar ofta själv
                                                         vad den vill ha.

Här ska jag ge exempel på några med specifika behov från min trädgård. Dessa ord är ingen "lag" utan bygger endast på egna reflektioner, som har sin grund i egna erfarenheter och lite studier i form av floror eller dylikt. Det finns säkert många som hävdar något annat.
För att lyckas med en del lite ovanligare växter krävs lite förkunskaper - ändå tycker jag att det inte är så lätt alla gånger. Att tolka till exempel vad en alpin äng är eller en rasbrant kräver kanske att man varit där själv och sett hur jorden eller ljuset ser ut. Eller hur årsklimatet är. 
Men, av varje misslyckande lär man sig något. Och varje lyckad plantering gör en salig...,-)


Druvfläder. Giftiga, vackra bär. Bladen gula som unga. Blir limegröna sedan och till slut "vanligt" gröna. Vet inte sortnamnet, antagligen något på '..Aurea...'. Egentligen är den en buske, men som jag brukar göra med buskar har jag stammat upp den till ett träd.
Bladfärgen indikerar halvskugga tycker jag. Då behåller de längre sin gula bladfärg.


Convolvulus boissieri

"Silverkudde" är ett inofficiellt namn på denna låga, silverbladiga
vinda från Sydeuropas höga berg. Min är köpt som C.boissieri
men den kan lika gärna vara C. suendermannii. Kan inte riktigt se skillnaden. De silvriga bladen indikerar full sol. Den växer på bredden med jordstam. Denna typ av rötter kräver inget tjockt jordlager utan klarar sig på tunn och mager grund.


 Taggig bergvallmo har naturligtvis taggarna som skydd mot betande djur och skadeinsekter. Men, de kan också ha funktionen av fukthållare.Regndropparna fastnar i bladen tack vare taggarna. 
Har känt med bara händer hur vassa de är och jag kan tala om att de är supervassa! Likväl käkar en spansk skogssnigel upp en planta på nolltid. Fattar inte hur det är möjligt. Därför har jag ögonen på dessa jämt och ständigt. Att få njuta av vildinsamlade fröns blommor som har sin hemvist på andra sidan jorden, på över 3000 meters höjd, känns extra märkvärdigt. 
Här är det lite knepigare att läsa av behoven. Bladen är tunna blombladen likaså. Bladrosetten är snarare  ljusgrön än mörk. Därför tror jag att den vill ha mer skuggigt än soligt och platsen , där den kommer ifrån är kylig och fuktig: Alltså norrsidan borde funka bäst. Just denna art är det svårt att hitta information om, men hittade till slut en reseberättelse om Flora  of  The Mountains of Yunnan där även ett par bilder på denna art fanns med. Av bilderna kunde jag läsa av att grusblandad lera på sluttande mark verkar vara en bra jordmiljö. Själv har jag inte den där branta sluttningen, men resten stämmer någorlunda. Min ambition är att de ska fröså sig spontant. Håll tummarna. Av någon outgrundlig anledning tycker jag allra bäst om dessa taggiga bergvallmon. Andra är förstås också fina med just dessa berör mig!


Min hjärtformade "sammetskudde" är allt annat än mjuk. Den är hård som sten med sammetsörngott.
Formen talar om att stekande sol och hårda vindar är inget problem. De håriga, hårt packade, silverfärgade bladen är som en pansar mot vädrets makter och förhindrar effektivt avdunsting. Gröndelen sitter som ett lock över rötterna som behöver ha ständig tillgång till fukt. Detta håriga, grågröna "lock" håller rötterna även svala. 
Arten är en släkting  till vår egen förgätmigej, vilket syns tydligt i blommorna. Den har sitt ursprung på Nya Zeelands höga berg.

Sammanfattningsvis: Varje växt har utvecklats till en överlevare på sitt specifika habitat. Kan man skapa något liknande i sin trädgård ökar chansen att kunna odla även växter som anses "svåra". Det kallar jag inte för "pjosk" utan att ge växten en ärlig chans att utvecklas och frodas - inte bara överleva. Och, det är klart, vill man inte ha något "besvär" alls så skaffar man växter som naturligt trivs i den myllan man har. Fingervisning om vilka arter som trivs ger ogräsen.

Hoppas att någon har glädje av mitt inlägg. Jag besvarar hellre uppkomna frågor än skriver ett ännu längre inlägg.

                 Ha det gott och tack för titten!

12 kommentarer:

  1. Dina reflektioner stämmer - det är min erfarenhet. När jag gick en såkurs hos Gerben tipsade han om att man ska ta reda på var och hur växten växer i naturen för bästa miljö...

    De där allra svalaste lägena har jag inte nu men på sikt så. Det finns några små primulor med ljuvlig doft jag gärna skulle se hos mig.

    Fantastiska växter du lyckas med :) Du har definitivt knäckt nöten.

    Ha det gott! Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. När det gäller alpina växter söker jag alltid i landets flora för att få ytterligare info - förutom det jag kan avläsa på växten med bara ögon. Men, som sagt, ibland går det bra -ibland inte.

      Radera
  2. Intressant läsning! Självklart är det som du skriver, det är inget pjosk att försöka att ge växterna en ärlig chans :)Men man lär sig av erfarenhet :)Den lilla silverkudden var/är helt bedårande :)Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...och jag vet att du kan sådant här - det lär man ju sig efter år odling. Silverkudden är fin och kräver ett litet "växthus" över sig under vintern. Vi har ju haft milda vintrar men kyla brukar inte vara det stora problemet utan just vintervätan. Får se hur länge den hänger med..;-)

      Radera
  3. Du har förstås helt rätt. Om växterna ska utvecklas optimalt bör de ha de bästa förutsättningar. Men det tar både tid och erfarenhet att tillägna sig den kunskap du har liksom observationsförmånga och en ödmjukhet inför växterna.
    //Helene

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varje växt som inte klarar livhanken hos mig är en stor besvikelse på min egen förmåga. Växter är levande varelser som man ska behandla som sådana.
      Tack för komplimangen :-), men jag låter nog bättre än vad jag är.

      Radera
  4. Nog är det en konst att lära sig läsa av växterna. Du har en hel del baskunskaper och massor av erfarenheter att använda dessutom. Tror det är kombinationen som gör att du lyckas så bra. Här blommar också en taggig bergvallmo just nu. Den ser ut att må bra i det svala regniga vädret vi har.
    Hur går det för dina Cremanthodiumplantor? Här växer de fint i rådande väderlek nästan så man kan förvänta sig en blomma snart, men det är kanske för tidigt.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trots baskunskaper och erfarenheter så måste jag erkänna att så värst duktig är jag inte. Misslyckas ofta, så som med Cr. jag fick av dig. De gav bara upp till min stora förtvivlan...;-( Inte roligt.
      Om du har det regnigt och lite kylslaget så är vädret det bästa tänkbara för taggig bergvallmo...Själv får jag ta slangen och "leka" regn och fuktig luft för mina.

      Radera
    2. Synd men kanske är det bara så att de inte trivs med klimatet i dina trakter. Tur att du har så många fina växter att trösta dig med.

      Radera
  5. Intressant Anja! Med tiden lär man sig mer och mer om växterna och kan läsa av saker man inte kunde när man var nybörjare. Samtidigt finns det alltid nytt att lära - det är nog bland det som tilltalar mig allra mest i mitt "trädgårderande".
    Kram Nora

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fullärd blir man aldrig. Dessutom finns det alltid undantag från regler...;-)

      Radera
  6. Så intressant att få ta del av.
    Imorgon tänker jag fixa lite växter till dig.
    Anette

    SvaraRadera

Sidvisningar förra veckan