måndag 10 juli 2017




                                                                   

                                                       Jättedaggkåpa
             (Alchemilla mollis)
Med risk att bli ovän med resten av trädgårdsvärlden, vill jag döda myten om jättedaggkåpans förträfflighet som trädgårdsväxt - åtminstone i den mindre trädgården - den under tusen kvadratmeter;-)
Invasiv och skräpig som kräver oproportionerlig arbetsinsats för att vara fin. Den hör hemma i den mycket stora trädgården där den har en plats som kantväxt i jätterabatten, runt dammen eller som marktäckare. 
Den vilda daggkåpan, A. vulgaris, är lägre med mindre blad och blommor. 
Daggkåpan har i alla tider varit mytomspunnen. Här citerar jag vad Karin Berglund, vår underbara trädgårdsdrottning, har sagt om den:
              "Daggkåpan är en av många Mariablommor. Jungfru Marias mantel kallas den ibland. Med lite fantasi ser bladet ut som en grön mantel. Den stora glittrande droppen som samlas i bladskålens mitt är inte vatten utan växtens egen fuktighet. 
En dryck för älvorna trodde man förr. Man hoppades också att dropparna kunde förvandlas till rent guld. Skakar man ut en droppe på ett pappersark brister den inte utan trillar omkring som en kvicksilverkula. Alkemisterna sysslade långe med sin guldhypotes. Därför kallas daggkåpan också alkemistört, Alchemilla vulgaris." Där fick Du förklaringen till namnet:-)! 
Som exempel på när jättedaggkåpan har hamnat rätt är Botaniskas stora damm i Klippträdgården. Där är denna växt helt magisk. Eftersom den vill ha ständig tillgång till fukt och näring utgör den stora dammens strandmiljö ett perfekt livsrum för arten.
                  Se så underbart daggkåpan speglar sig i vattnet I Botaniska


När den hamnar rätt, så som här, är den oemotståndligt vacker. Den har den där vilda och vackra uttrycket som drar blickarna åt sig.


                    Alchemilla erythropoda, rödskaftig daggkåpa

                Hemma hos mig, i min lilla trädgård, får den alltså inte plats. Men, helt vill jag inte avstå. Därför har jag satsat på raka motsatsen. Den lilla rödskaftade daggkåpan vid min Lilla damm. ,-)! Har ingen aning om hur den kommer att bete sig på plats. Efter  ett år har den inte visat några spontana frösådder i närheten. Vore väldigt roligt att få gilla denna, men jag är inte beredd på att lägga ned mycket arbete på den. Sköter den sig bra - ja, då är vi kompisar och bästisar och jag uppskattar verkligen utseendet...
Jag lägger hellre tid och engagemang i sådant här, som till skillnad från daggkåpan ger relativt mager utdelning... ;-): Min "läggning" syns inte minst i plånboken...;-). 


Av 20-tal fröplantor har 4 blivit blommande exemplar. Den femte kämpar fortfarande efter snigelkalas. Nu blommar dessa "naturligt" och inte efter mitt drev så som en blommade i våras.
Svårigheten  för första årets plantor är och sommarens sol och värme. De vill ha svalt och fuktigt, vilket är svårt att ordna utomhus i vårt klimat. Mina fick förra sommaren en chans till överlevnad i källaren under växtlampa. Min erfarenhet är också att dessa gror bäst i torvbaserad såjord. Sådde ett antal i vintras i ren torv. Inte en enda visar sig.

                                                Ha det super 
                                                              och
                                                                tack för titten!

15 kommentarer:

  1. Hej Anja!

    Jag har nästan i alla fall, nolltolerans mot spridningsbenägna växter men daggkåpan är ett undantag. Jag är ju inte så överförtjust i pråliga växter så daggkåpans dämpande uppenbarelse gillar jag. Men jag är hård mot den, tar bort mycket runt plantan varje vår så den får aldrig expandera såsom den vill och då fungerar det hyfsat. Jag vill i alla fall inte vara utan den men jag har förstås gott om plats.

    Ha det så gott!

    Din Meconopsis är fantastiskt fin!

    SvaraRadera
  2. Jag säger som föregående talare, älskar daggkåpan, speciellt när den blommar men jag håller efter den hårt jag också. Klipper bort blommorna så fort de börjar att bedagas. Det är tur att vi är olika eller hur Anja :) Kram/Monne

    SvaraRadera
  3. Ler när jag läser ditt inlägg.Jag har just delat och flyttat på mitt stora fång av Jättedaggkåpa till en av de nya slänterna vid växthuset.passar bättre där än i en mindre rabatt. Den har varit perfekt i en annan slänt så nu blir det repris.
    Så fin din med röda skaft! Och kul med mer info om själva växten.
    Ha det fint!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet att den är omtyckt. Har man ork och lust att dessutom hålla den snygg så, ja visst, den är mycket vacker.

      Radera
  4. Älskar daggkåpan och det gäller inte bara jättedaggkåpan utan också den rödskaftiga och fjällkåpan (om det nu är fjällkåpa jag har) med sina nästan silverkantade blad. Men att jag gör det vet du ju redan 😉.
    Fortsatt skön sommar.
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vem älskar inte denna makalös generösa växt .-)? Men, jättedaggkåpan får växa - som sagt - någon annanstans...
      Jo, så klart vet jag att du tycker om den, men har du den verkligen i ödsmål?

      Radera
  5. Jag har en del daggkåpor och gillar dem som utfyllnad, men det gäller att hålla efter dem. Missar man att klippa fröställningarna straffas man hårt året efter:-) Fast det är klart, vi har ju mera ytor än du har.
    Vissa växter borde nästan säljas med "varningstext" och det gäller ett flertal av de som har blivit "årets perenn" som ju daggkåpan har varit en gång. Flera av dem tenderar att bli ogräs om man inte håller efter dem hårt.
    Kram Nora

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kloka och tänkvärda ord Nora!

      Radera
  6. Trots att vi har utrymme kan de bli för stora och för många. I år är dock Jättedaggkåporna mindre än vanligt och några har till och med dött. Små A. alpina har fått tillåtelse och sprider sig numera på en av berghällorna.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alpdaggkåpan har jag också. Den vill sprida sig framförallt med frö så att jag får hålla efter den även om den inte alls är så invasiv som den vanliga daggisen ;-). Och fin är den med sina silverglänsande blad!

      Radera
  7. Håller helt med dig. Jag har en kant av jättedaggkåpa som jag uppskattar men nu är den hårt nerklippt för i år. Den lilla fjällkåpan med sina något silvriga blad är fin liksom den rödskaftade som du visar. De är betydligt lättare att ha koll på.

    Ha det gott! Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med dig till punkt och pricka:-)!

      Radera
  8. Har en självsådd Daggkåpa som håller sig ganska beskedlig tycker jag. Kul att få läsa historien om den!
    Må så gott!
    Pia

    SvaraRadera

Sidvisningar förra veckan